Dags att satsa på lite kontinutiet, LSK!
Min gode kollega Kaj Kavaj tog upp bristen på naturliga ledare och funderade kring kontinuitet i truppen nyligen. Här kommer ett inlägg som också tar upp detta ämne.
Det har ju varit en del gnäll, eller gnäll kanske är att ta i. Ett bättre ord i sammanhanget är nog ifrågasättande ifall verkligen Legenden och Glans är rätt män att leda LSK beroende på att LSK inte har haft jämnheten som bästa vän under våren och dessutom har spelet inte kommit upp till samma höjder som förra året och detta har ju naturligtvis diskuterats bland oss i redaktionen och allt som oftast återkommer vi till en och samma sak nämligen kontinuiteten. I en intervju med Legenden på Västerås SK's hemsida i samband med matchen lagen emellan sade han en mycket vettig sak
– Vi vill spela en anfallsfotboll och ha bollen mycket själva. Det svåra för oss är omsättningen på spelare varje år och att lite grand få ihop det på kort tid. Vi är ofta bättre på hösten än på våren i Ljungskile.
För detta ämne kring kontinuiteten i spelartruppen i vårt kära gröna lag har varit på tapeten inom redaktionen ett tag nu, därför tog jag för mig att kolla på hur det var ställt med kontinuiteten i a-laget. Rätt illa visade det sig. För följande spelare har lämnat sen 2009*: Colin Burns, Richard Jansson, Eric Kristoffersen, Martyn Lancaster, Edwin Phiri, Ryan Miller, Daniel Åkervall, Martin Smedberg-Dalence. Robert Johansson, Niklas Löfgren, Liridon Kalludra, Viktor Adebahr, Sam Brill, Etchu Tabe, Tobias Johansson, Cedomir Zarkovic, Jacob Flingmark, Jörgen Wålemark (x 2), Andreas Samuelsson, Nicklas Svensson, Henrik Nikkilä, Arash Bayat, Martin Dohlsten, Sören Ferm, Erik Nilsson, Johan Friberg da Cruz och David Durmaz. 26 spelare och de har ersatts av minst lika många. Inte ser det ut att bli bättre hellre, av de 20 kontrakterade spelare som finns i truppen sitter enligt de uppgifter jag har kunnat hitta på kontrakt som går ut efter säsongens slut...
Av de spelare som ingick i truppen 2009 så finns endast fyra spelare kvar, nämligen Aleksandar Kitic, Mattias Carlsson, Genalvo och Johan Patriksson. Milt konstaterande, kontinuitet finns knappt. Åtminstone inte vad det gäller spelartruppen. Däremot finns det en kontinuitet när det kommer till ledarstaben. Nu har den visserligen ändrats om lite inför årets säsong med de två nya Erik Mattsson och Jesper Johansson. Men tränarduon Legenden och Glans har snart varit ansvariga två år och de har hittat sin spelstil som funkar bra. Även på styrelsenivå finns det en kontinuitet sedan regimskiftet 2009. Så frågan är kanske var kontinuiteten skall finnas?
Dock är det ju så att förändringarna i spelartruppen är stora och jag tror definitivt inte att det är optimalt. Men Lennart Göransson och de övriga i sportkommittén skall ha beröm för att de lyckas plocka in duktiga spelare till laget. Men det kanske hade kunnat bli ännu bättre om spelarna stannade mer än en säsong? Inför årets säsong gick klubben ut med att de satsade på att vara i allsvenskan inom två säsonger och värvningarna visade att de verkade menade allvar. Dock finns det ett litet problem, varför skrevs det då så massa ettårskontrakt? För tittar man på de uppgifter som finns om kontraktslängderna i truppen så går allas kontrakt ut efter säsongen. Känns inte speciellt stabilt för kontinuiteten. Anledningen till dessa korta kontrakt inom den svenska fotbollen (för de finns överallt) är att klubbarnas ekonomi ofta är svåra förutsäga. Dock är det ju rent ut sagt skrämmande att LSK sitter med en HEL trupp vars kontrakt löper ut efter denna säsong.
Nu skall det ju sägas att undertecknad inte gjort någon sammanställning på hur det ser ut de andra klubbarna i Superettan. Dock så anser jag att det inte spelar någon större roll om någon mer klubb har samma ruljans på spelare. Det är ju Ljungskile SK jag och mina vapenbröder i redaktionen bryr sig om.
Det här med kontinuitet eller bristen på det speglas också i ungdomsverksamheten och det faktum att ingen yngre spelare på riktigt tagit klivet via LSK till de högre klubbarna (Erik Lund kanske kan räknas in) eftersom jakten på snabba resultat inte riktigt går hand i hand med yngre spelare som behöver få chanser att växa in i rollen som seniorspelare. Dock är inte detta ett symptom som finns i LSK utan speglar rätt mycket fotbollen i Bohuslän överlag. IFK Uddevalla har en bra grej på på gång, dock är frågan hur långt det håller för ju högre upp man kommer i seriesystemet desto hårdare blir konkurrensen i serien och desto mer satsning av klubben krävs för att hänga med.
Det här med korta kontraktslängder motiveras med ekonomiska orsaker. Frågan är ju dock om inte det blir dyrare i längden att varje säsong mer eller mindre byta ut mer än halva startelvan och tvingas vänta på att de nya spelarna skall spela ihop sig. För LSK är ju ett erkänt bra höstlag och undertecknad tror att mycket beror på att våren går åt till att spela in alla nya spelare. För det här med en massa nya spelare är ingen ny företeelse i LSK. Redan innan regimskiftet 2009 var det på ett liknande sätt. Skillnaden är dock att centrallinjen och grunden var så samspelt. Då tänker jag främst på David Wilsons tid i LSK. Då fanns ju centrallinjen och det stabila grunden i spelare som Nicklas Svensson, Darko Matijevic, David Leinar, Jörgen Wålemark, Anders Augustsson, Aleksandar Kitic.
Något måste göras för att få en stark kontinutet. Genom det kan man bygga ett starkt lagbygge med ett stabilt och vägvinnande spel. Är detta för mycket begärt?
/Archie
