Dags att lägga an ett större perspektiv
Brage är den senaste klubben i skaran av lag i svensk fotboll som har hamnat i ekonomiskt trångmål. Dalarna Tidning rapporterade häromdagen att Brage har ett underskott på över tre miljoner kronor. Andra klubbar som rapporterats ha svajig ekonomi utöver vårt kära LSK är Hammarby, Ängelholm, Trelleborg, Västerås och Halmstad.
Lugn och fin nu innan ni frustrerat börjar hamra på era tagenbord där ute. Jag är inte ute efter att förminska Ljungskiles ekonomiska problem, men det jag är ute efter är att det kanske dags att precis som rubriken anta ett större perspektiv på frågan om fotbollsklubbar och risig ekonomi. För det tyder ju på något större strukturellt problem om det är flera klubbar vars ekonomi kör i diket. Nu i vintras när det stormande som värst och snillena överröste Bohusläningens kommentatorsfält med diverse populistiska kommentarer. En kommentar som gärna dök upp var "rätta munnen efter matsäcken" och visst vi på redaktionen instämmer till fullo på den inställningen, men det säger något om klimatet i svensk fotboll om flera lag hamnar i den här situationen. Men varför hamnar klubbar i den här situationen? Storhetsvansinne? En totalt orealistisk pengapolitik inom svensk fotboll överlag sett till förutsättningar? Överdrivna löner? Orealistiska krav från förbundet gällande anläggningar? Det beror lite från klubb till klubb men klimatet som hela tiden blir hårdare är troligtvis inte bra.
För mycket av de kraschade ekonomierna beror enligt min högst personliga teori som inte alls har sin grund i ekonomisk analys. Men de diskussionerna som har dykt upp inom redaktionen gällande det här ämnet handlar om att klubbar verkligen inte vill ramla ur sin serie. Det finns ett klimat där vi har två så jämna serier och den form av kapprustning som därför sker beror på att inget lag vill åka ur vilket gör att man tvingas mer eller mindre med i rustningen. En nedlflyttning skulle inte vara bra för klubben i och med minskat intresse, minskade intäkter och så vidare. Problemet blir dock att någon klubb alltid åker ur och sen, så är spelets regler, ja vi behöver inte skriva vad som brukar ske. Men problemet är också att klubbarna inte får intäkter som täcker satsningen. Visst det är klubbarnas uppgift att ordna ett arrangemang och en satsning som intresserar sponsorer och publik och här har kan vårat egna Ljungskile SK göra mycket mer.
Men den här frågan måste belysas dels på klubbnivå men också från en mer översiktlig nivå, för fortsätter det såhär så kommer Allsvenskan bestå av max sex stycken lag på den allsvenska ön och runt denna ö kommer det flyta runt massa vrakdelar av lag som har satsat rejält för att komma upp på ön men gått på grund i arenareven och långsiktig är det en Allsvenska som kommer bli väldigt förutsägbar och tråkig.
/Archie
Lugn och fin nu innan ni frustrerat börjar hamra på era tagenbord där ute. Jag är inte ute efter att förminska Ljungskiles ekonomiska problem, men det jag är ute efter är att det kanske dags att precis som rubriken anta ett större perspektiv på frågan om fotbollsklubbar och risig ekonomi. För det tyder ju på något större strukturellt problem om det är flera klubbar vars ekonomi kör i diket. Nu i vintras när det stormande som värst och snillena överröste Bohusläningens kommentatorsfält med diverse populistiska kommentarer. En kommentar som gärna dök upp var "rätta munnen efter matsäcken" och visst vi på redaktionen instämmer till fullo på den inställningen, men det säger något om klimatet i svensk fotboll om flera lag hamnar i den här situationen. Men varför hamnar klubbar i den här situationen? Storhetsvansinne? En totalt orealistisk pengapolitik inom svensk fotboll överlag sett till förutsättningar? Överdrivna löner? Orealistiska krav från förbundet gällande anläggningar? Det beror lite från klubb till klubb men klimatet som hela tiden blir hårdare är troligtvis inte bra.
För mycket av de kraschade ekonomierna beror enligt min högst personliga teori som inte alls har sin grund i ekonomisk analys. Men de diskussionerna som har dykt upp inom redaktionen gällande det här ämnet handlar om att klubbar verkligen inte vill ramla ur sin serie. Det finns ett klimat där vi har två så jämna serier och den form av kapprustning som därför sker beror på att inget lag vill åka ur vilket gör att man tvingas mer eller mindre med i rustningen. En nedlflyttning skulle inte vara bra för klubben i och med minskat intresse, minskade intäkter och så vidare. Problemet blir dock att någon klubb alltid åker ur och sen, så är spelets regler, ja vi behöver inte skriva vad som brukar ske. Men problemet är också att klubbarna inte får intäkter som täcker satsningen. Visst det är klubbarnas uppgift att ordna ett arrangemang och en satsning som intresserar sponsorer och publik och här har kan vårat egna Ljungskile SK göra mycket mer.
Men den här frågan måste belysas dels på klubbnivå men också från en mer översiktlig nivå, för fortsätter det såhär så kommer Allsvenskan bestå av max sex stycken lag på den allsvenska ön och runt denna ö kommer det flyta runt massa vrakdelar av lag som har satsat rejält för att komma upp på ön men gått på grund i arenareven och långsiktig är det en Allsvenska som kommer bli väldigt förutsägbar och tråkig.
/Archie
![[Valid RSS]](valid-rss.png "Validate my RSS feed")