Bristen på naturliga ledare framträder allt mer



Det har på förhand snackats om att det lag som LSK förfogar över under 2011 innehåller den bredaste truppen någonsin och därför har givetvis höga krav ställts på laget. Man har spelare från Brasilien, USA, Spanien, Bosnien, Nya Zeeland och Sverige samt flera olika spelartyper. Men det finns en tydlig "bristvara" när det gäller en särskild spelartyp, nämligen den naturliga ledaren på planen.

När vi på Skrivna Ark för några månader sedan gav förslag på ny lagkapten fanns inga många alternativ. Det handlade om Nick Noble, Aleksandar Kitic och Johan Patriksson. Någon mer kunde vi då inte komma på och det är väl bara de som man får betrakta som ledare på planen. Möjligen också Gav.

En klar skillnad finns om man jämnför med LSK 2005. Då var man nykomlingar i Superettan och slutade otroligt nog på fjärde plats. Bakom resultaten återfanns en rad ledartyper bland spelarna. Då var det ett sammansvetsat lag som pushade på och stöttade varandra till prestationer. Där fanns: Nicklas Svensson, Markus Senften, Darko Matijevic, David Leinar, Kenny Pavey, Anders Augustsson, Aleksandar Kitic och Jörgen Wålemark. Alltså stora delar av startelvan var naturliga ledare.

Dagens LSK skulle behövt fler ledare på planen och spelare som spelade lite mer med hjärta. Nu är det som att se en flickmatch på en lerig plan där ingen vågar spela, utan bara koncentrerar sig på att akta sig för att bli lite "skitiga". Man måste göra skitjobbet och hela tiden vilja vinna! Vinnarskallen ger aldrig upp! Det är de spelarna som är så extremt jobbiga att möta. De kan kämpa till att armar och ben trillar av.
En skadefri Gav i form är en sådan spelare, men det måste finnas flera.

Anledningen till att LSK inte lyckas ha fler naturliga ledare beror till stora delar på grund av att man inte har någon kontinutet i spelartruppen. Som ny kan det vara svårt att från början ta stor plats och vara ledare. Utan det är något som växer fram och utvecklas över tid. En annan stor anledning är att man satsat mycket på att värva in individuella spelare, som alltså ska spelas in i ett kollektiv. Dessutom saknas kommunikationen på planen och därmed blir samarbetet på planen oerhört lidande.

Om man vill nå framgång på sikt är naturliga ledare på planen den spelartyp man måste satsa mer på. Och givetvis även kontinutet.

/Kaj Kavaj

Kan BP bli en väckarklocka?



Matchen mot Brommapojkarna skulle på förhand vara en svår match. Men LSK började väldigt bra och satte press på pojkarna från Bromma från start. Motståndarna var spelskickliga och det gjorde att de kom in i matchen mer och mer. Därmed kom deras ledningsmål halvlogiskt. Josemar lyckas i andra halvlek styra in en frispark från Tompa på hockeymanér innan Pablo Pinones Arce sätter ytterligare två mål fram till slutresultatet 1-3.

- LSK satsade på ett kompakt centralt spel, som till en början lyckades rätt bra. Men sedan orkade man inte med riktigt. Offensivt måste man bara efterlysa kantspelet från yttermittfältarna. Det kom litegrann när Brais kom in, men var inte direkt giftigt med bara Patriksson i boxen.

- Trots underläge så valde man att spela 4-5-1 hela matchen, varför?

- Skrivna Ark har tidigare efterlyst att man byter för lite. Det har man blivit bättre på. Men mot BP tillförde ingen av bytena något. Att exempelvis inte byta ut Mellis tidigare är ett mysterium!

- Vid samtliga motståndarmål är försvarsspelet under all kritik. Vissa "experter" på Ljungskiles Svenskafansforum skyller på Mr. Noble, men det är inte hela sanningen. Långt ifrån. Vid de två första målen är LSK-försvararna otroligt passiva och sätter inte press på bollhållaren i tid. Bara för att det finns dåligt med konkurrens på försvarsidan så kan man inte agera hursomhelst!

Grej of the game:
När matchklockan tickat upp till 59:e minuten signalerar fjärdedomaren att LSK ska göra ett byte. Tobias Mikaelsson ska bytas in. Delar av hemmapubliken börjar vissla. Men det är inte i första hand för att Mikaelsson ska bytas in. Det är istället för att den bästa LSK-spelaren i matchen ska bytas ut! VARFÖR byttes Joakim Runnemo ut? Man ville tydligen ha in lite fräscha ben. Okej. Men det fanns 10 andra spelare som hade varit mer förtjänta att bytas ut än Runnemo!

/Kaj Kavaj

Borlänge gav fred, kärlek och en poäng



LSK hade på fyra möten med Brage aldrig förlorat och gjorde det inte idag heller. Efter en billig dömd straff så ordnade gamle LSK-spelaren Daniel Åkervall ledningsmålet för Borlängelaget. Därefter tog LSK över, men hade förtvivlat svårt att skapa något vasst. Till slut fixades kvitteringen och 1-1 stod sig också matchen ut.

- Brage hade ett enda skott på mål under hela matchen och det var Åkervalls straff. Surt. Men samtidigt hade LSK bara två skott på mål. Så någon storartad match kan det inte ha varit, i alla fall inte offensivt.

- Viktigt att få med sig en poäng borta mot Brage på konstgräs. I denna jämna serien gäller det att inte tappa för många poäng och en poäng kan betyda väldigt mycket vissa matcher.

- Aleksandar Kitic byttes ut efter en blek insats idag. Mot Qviding var han avstängd och innan dess var han blek mot Jönköpings-Södra också. Vad har hänt med den bosniske bollvinnaren?

Grej of the game:

Tränarparet Legenden och Glans visade fingertoppkänsla när man bytte ut Runnemo och Kitic till förmån för Brais och Mikaelsson. Det tog inte många minuter förrän Brais hittade Jarlegren vars inlägg snyggt nickades in av Mikaelsson. Båda de två inbytta spelarna var alltså inblandade i målet. Det är fingertoppkänsla, mina damer och herrar!

/Kaj Kavaj

En promenad i parken...

 

Var inte det man kände under matchen mot Qviding. Men nu när man slänger ett ögonpar på lördagen så känns det faktist så. Bohusläns bästa fotbollslag (utan tävlan uppenbarligen) vann ytterst stabilt mot jumbon Qviding och längst fram på barrikaderna fanns den i ständig rörelse Johan Patriksson som var monumental. Lagmaskinen som vi var så bortskämda med förra säsongen på hemmaplan verkar har börjat mullra igång igen. För det var en stabil laginsats som låg bakom denna seger. Okej, inledningen av den andra halvleken var väl inte vad som kännetecknar ett stabilt lag kanske då Qvidingt fick rinna igenom lite väl lätt och kvittera. Men bortsett från detta så var det stabilt.



- Tompa nätade igen, den mannen kan ju allt. Ena dagen mittback, nästa dag offensiv mittfältare och han gör det lika bra oavsett position. Nu delar han förstaplatsen i den interna skytteligan tillsammans matchens andra målskytt Johan Patriksson på fyra mål.

- Han kom med stora förväntingar på sig och när han inte lyckats infria dessa har knorrandet från supportleden börjat så smått. Men Joakim Runnemos insats mot Qviding finns inte så mycket att klaga på.

- 729 personer i publiken. Nu är ju Qviding är inget lag som drar publik i massor när de spelar borta. Men lite mer marknadsföring kan väl LSK göra för att locka publik.



Grej of the game:
Hur kunde den eller dom som utser matchens lirare i de båda lagen undgå att utse Johan Patriksson till detta. Istället föll deras val på Genalvo, inget ont mot vår mittfältsbrasse. Han var duktig, men Patriksson var bäst.

/Archie

Det går utför...


En bild på tre föredettingar säger mer än 1 000 ord. FOTO: Bohusläningen

Signaturen Glimman skrev följande kommentar angående föregående inlägget:
"Oddevold har ju dessutom fjolårets LSK-fystränare Mikael Svedberg hos sig i år. Inte bara spelare de plockar härifrån alltså"

Det stämmer mycket riktigt. Svedberg återfinns också i handbollsklubben Kroppskultur.

Men när man slog upp Bohusläningen för ett par dagar sedan bubblade skrattet över. På en bild (se bilden ovan) sågs tre gamla LSK-spelare som levt livet lite för mycket de senaste åren (i klass med Brolin och Ronaldo idag) och som inte direkt sparar på snuset. Naturligtvis handlar det om Sören Ferm, Joakim Jensen och Mikael Svedberg. Där har vi tre tunga killar som är nöjda om de kan springa 100 meter under minuten. Grattis Oddevold!

/Speezie

Skrivna Ark senaste notiser från världen

- Trodde det bara var supportrar, men av Twitter att döma så är IKO också drabbade av samma sjuka "Oddevold berör". Archie är förbannat trött på pingstvännernas totala avsaknad av världsbild. De tror ju att de uppfinner hjulet varje gång de drar igång en hejarramsa och har dessutom mer hybris än supportrar till ett storstadslag.

- Alltid och åter alltid får LSK skit för att de unga aldrig får chansen, nu har Iglicar slagit sig in i elvan och gör det bra. Tillhörde åtminstone de bättre mot J-Södra. Men istället kommer nu gnället över Iglicar, hur skall folk ha det? Eller är det gnälla för gnällandets skull som gäller? Det syns lång väg att han har något att tillföra och därför ska han spela. Så lätt är det. Nu var han vadskadad mot Västerås, men frågan är om han inte tagit Mellis plats annars i startelvan. Mellis har nämligen inte presterat något nämnvärt spelmässigt på sin kant.

- Vårt smeknamn Gabriel Altemark-Vanneryr "GAV" har börjat sprida sig. Karin Carlsson (Bohusläningen) och Stefan Elofsson (SR Väst) är inte de enda som använder detta smeknamn. På sätt och vis relativt stort att vi byggt upp ett namn som används av journalister i närområdet.

- Är Assyriska BK det nya Qviding? Inte mindre än fyra spelare, som tidigare spelat i LSK, spelar i Göteborgsklubben. Det handlar om Arash Bayat, Jon Stockhaus, Johan Friberg da Cruz och Richard Johansson (?). Oddevold är inte sämre utan har också fyra gamla LSK-spelare. För ett par år sedan snodde nämligen Qviding åt sig många gamla LSK-spelare och blev därför i redaktionen kallad för "Lilla Ljungskile" under en period. Numera finns bara Anders Augustsson kvar där. Återser att se om de spelar någon form av LSK-spel på lördag.

/Archie & Kaj Kavaj

Tredje bortasegern bärgades i Västerås



Efter fadäsen mot Jönköping tidigare i veckan var det mycket glädjande att LSK kunde samla sig och vinna borta mot Västerås SK med 0-1. En otroligt viktig vinst, både för självförtroendet men också för att klamra sig fast i den extremt jämna tabellen. Med 8 minuters övertid kunde jag knappt andas. Men till slut tog matchen blåste domaren i sin pipa att matchens var slut och sockerdrickan åkte i golvet i glädjeyran hemma hos herr Kavaj.

- Josemar var tillbaka på plan och direkt visade han upp vad han kunde. Eller ja, han är väl inte direkt välkänd som just målskytt. Men igår blev han matchhjälte genom att göra matchens enda mål och dessutom höll ju LSK som bekant rent bakåt.

- Mr. Noble höll nollan igen, efter att sist mot Jönköping fått hämta bollen ur nätet vid tre tillfällen. Det betydde också att han höll nollan för fjärde gången av elva tillfällen denna säsongen, vilket är tredje bäst bland Superettans målvakter.

- I år har bortaspelet varit mycket bättre än hemmaspelet. Man har tagit dubbelt så många poäng på bortaplan, vilket är mycket uppseendeväckande då det brukar vara tvärtom. Johan Patriksson förklarar det med att planen varit så dålig i Ljungskile att det är på bortaplan det gått att spela fotboll vilket gynnat laget. Nu däremot tror han att även mattan på hemmaplan ska fungera att spela på.

- Extra uppseendeväckande med segern mot Västerås var att den spelades på konstgräs, vilket inte är Ljungskile favoritunderlag. Trots det så lyckades man alltså ro hem tre poäng, vilket händer högst en gång per år på det underlaget.

Grej of the match:

Det var många med mig som trodde att det stod 1-1, då radions utsände rapporterade om detta. Men glädjande så finns det mänskliga faktorn och det betydde att personen som rapporterade bara hade haft något fasligt fel. Det stod istället 0-1 och det blev alltså även slutresultatet. Tack för det!

/Speezie

En stor dag för den unga talangen!



Det är inte var dag en LSK-spelare tar studenten, men idag är faktiskt en sådan dag. Idag tog nämligen Samir Fehric studenten, men pompa och ståt.

...Och han gjorde det med en LSK-apa runt halsen!

Vi vill från Skrivna Arks sida gratulera Fehric till den stora dagen och önska honom lycka till i den framtida sysselsättningen, som heltidsproffs i LSK.

/Redaktionen 

Ta lärdom och gå vidare!

Robert Walker, här i duell med Ljungskiles Marcus Jarlegren, satte J-Södras 2-0-mål på Markbygg Arena.

Besvikelsen har så saktliga lagt sig efter gårdagens sorti. En match där LSK borde vunnit eller i alla fall fått med sig ett oavgjort resultat. Det saknades inte direkt målchanser för LSK. Och när de missas och motståndarna dessutom är fasansfullt effektiva så blir det ett svårt läge. LSK saknade något, för det var inte genomuselt men heller inte bra. Fast man får aldrig som hemmalag släppa in tre mål eller fler. Då är något fel.

- Passningsspelet var emellanåt vältänkt. Men däremot lyckades man inte med det utan det var en alldeles för hög felprocent i bortslagna passningar. Överlag var det alldeles för många misstag. Både positionsmässigt, anfallasmässigt och defensivt.

- Det centrala spelet fungerade inte alls mot Jönköping. När man för en gångs skull valde att spelade 4-4-2 på allvar så blev det vidöppet på det centrala mittfältet. Aleksandar Kitic gjorde kanske den sämsta matchen i LSK och då fungerade inte mittfältet till 100 %. Dessutom kunde inte Tompa och Robin Jonsson hålla tätt bakåt, så det defensiva blev verkligen lidande.

- Det var en mental styrka att hämta upp underläget 0-2 till 2-2, men att sedan inte hålla det känns som ett fruktansvärt hårt slag i ansiktet. Om bara chanserna gått in i första halvlek hade det nu varit frid och fröjd inför bortamatchen mot Västerås på lördag.

Grej of the game:

Lorenzo Brais kom in och fick visa upp sig en längre tid än tidigare för sin hemmapublik. Och som han gjorde det! Han började genom att dra till med en fantastisk dribblingsraid, som föranledde Mellis 1-2-mål. Om han kommer in i det svenska spelet så kan det bli en riktig publikfavorit på Markbygg Arena.

/Kaj Kavaj

Lästips

Det här är ju en blogg, visste ni inte det så kanske ni bör ta en funderare på vad ni gör här. Vi bara inte "driver" en blogg. Vi läser ju andra bloggar också. Efter ett tag har följande "favoriter" utrkristalliserats som vi kollar in mer än andra:

- Karin Carlssons blogg
Den lokala tidningens sportchefs blogg är ju naturligtvis en självklarhet. Den täcker av mer än bara fotboll så man får ju också en dos av annan lokal sport och även där är det ju nyttigt att hänga med.

Stefan Elofssons blogg
Likt ovanstående bloggare är ju det en självklarhet att läsa en lokaljournalists blogg. Dessutom är det mer fotboll i denna. Sen är Elofsson mycket insatt i den lokala fotbollen.

- Nick Nobles blogg, eller spelarbloggen som den också heter.
Där vi tålmodigt väntar på Nobles guldkorn mitt bland inlägg från nån i pingstvännernas favoritlag och en trollhättebo som petar in ett "haha" i varannan mening.

- Niklas Jarelinds blogg
Niklas Jarelind som bör tituleras Sveriges bäste superettanexpert. Otroligt påläst och kunnig om lagen i serien. Kommer med nya saker istället för gamla tråkiga klyschor.

- Bank och Niva 
Är helt utan konkurrens sveriges bästa fotbollsblogg. Problemet är att man ofta får avsätta tid för att läsa detta mästerverk-

- David Wilson
Den gamle LSK-tränaren har väldigt oväntat gett sig in på bloggbanan. Inledde väldigt starkt med att ge Jonas Olsson i IFK Göteborg en känga som snabbt snappades upp av riksmedia.

Så kära läsare, nu vet ni det. Har ni några favoriter att dela med er av?

/Redaktionen

[Valid RSS]