Skrivna Ark på Bosse Wålemark

Det har på förhand snackats om att det lag som LSK förfogar över under 2011 innehåller den bredaste truppen någonsin och därför har givetvis höga krav ställts på laget. Man har spelare från Brasilien, USA, Spanien, Bosnien, Nya Zeeland och Sverige samt flera olika spelartyper. Men det finns en tydlig "bristvara" när det gäller en särskild spelartyp, nämligen den naturliga ledaren på planen.

När vi på Skrivna Ark för några månader sedan gav förslag på ny lagkapten fanns inga många alternativ. Det handlade om Nick Noble, Aleksandar Kitic och Johan Patriksson. Någon mer kunde vi då inte komma på och det är väl bara de som man får betrakta som ledare på planen. Möjligen också Gav.

En klar skillnad finns om man jämnför med LSK 2005. Då var man nykomlingar i Superettan och slutade otroligt nog på fjärde plats. Bakom resultaten återfanns en rad ledartyper bland spelarna. Då var det ett sammansvetsat lag som pushade på och stöttade varandra till prestationer. Där fanns: Nicklas Svensson, Markus Senften, Darko Matijevic, David Leinar, Kenny Pavey, Anders Augustsson, Aleksandar Kitic och Jörgen Wålemark. Alltså stora delar av startelvan var naturliga ledare.

Dagens LSK skulle behövt fler ledare på planen och spelare som spelade lite mer med hjärta. Nu är det som att se en flickmatch på en lerig plan där ingen vågar spela, utan bara koncentrerar sig på att akta sig för att bli lite "skitiga". Man måste göra skitjobbet och hela tiden vilja vinna! Vinnarskallen ger aldrig upp! Det är de spelarna som är så extremt jobbiga att möta. De kan kämpa till att armar och ben trillar av.

En skadefri Gav i form är en sådan spelare, men det måste finnas flera.

Anledningen till att LSK inte lyckas ha fler naturliga ledare beror till stora delar på grund av att man inte har någon kontinutet i spelartruppen. Som ny kan det vara svårt att från början ta stor plats och vara ledare. Utan det är något som växer fram och utvecklas över tid. En annan stor anledning är att man satsat mycket på att värva in individuella spelare, som alltså ska spelas in i ett kollektiv. Dessutom saknas kommunikationen på planen och därmed blir samarbetet på planen oerhört lidande.

Om man vill nå framgång på sikt är naturliga ledare på planen den spelartyp man måste satsa mer på. Och givetvis även kontinutet.

/Kaj Kavaj