Skrivna Ark på Bosse Wålemark

---

Hemma hos mig satt vi, tre smånervösa och spända grabbar och väntade på att Sverigewebben skulle få igång sina sändningar så man skulle få se de gröna. Till slut visades en risig bild av gröna och vita spelare. Vi i redaktionen hade befarat att konstgräset skulle ställa till det, men vi kunde slappna av. För grabbarna från Ljungskile förde spelet i början av matchen med ett spel man numera börjar känna igen. Fantasi och ett rörligt spel som Norrköping hade problem med. Patriksson kunde också ge oss ledningen. Fast innan paus kunde Norrköping kvittera och tog över lite av spelet fram till mitten av den andra. Då böljade spelet fram-och-tillbaka, men sett till hela matchen var Ljungskile värda tre poäng. Men det blev en poäng tack vare att domaren, Anders Ekberg, satt pipan i munnen.

- Som den målskytt och oerhört viktiga spelar han är stänkte Johan Patriksson in Ljungskile mål idag. Inte speciellt oväntat. Det som man mer höjde på ögonbrynena var hur han gjorde det. Ett distansskott skruvat intill stolpen, mycket snyggt!

- Legenden och Örjan Glahns verkar äntligen hittat det sätt man ska få spelarna att eftersträva. Legenden kom i en svår sits direkt och sedan kom Glans in med mer glädje. Nu har Bo Wålemark också sett till att diciplinen finns där och man hör en aktiv coaching från Legendens stämma. Glans glädje och Wålemarks diciplin är en vinnande medicin.

- Löfgren blåstes av för ruff efter att ha haft en boll inne i nätmaskorna, därmed krossades drömmen om fjärde raka segern. Löfgren hade även ett friläge i slutet som han missade. Mer anmärkningsvärt då med den passningen Robert Johansson slog. Helt suveränt friställde den Löfgren.

Grej of the match:
För er som såg matchen på Sverigewebben kanske uppmärksammade Löfgrens "smeknamn". Löfgren blandades av TV-kommentatorn gång på gång på gång ihop med domaren Anders Ekberg... Att man kan komma på att kalla Löfgren för Ekberg är för mig en gåta, men en ganska rolig gåta.

/Kaj Kavaj