Nu kan det väl bara gå åt ett håll?
Det har varit svårt att smälta, som vanligt när LSK har förlorat. Men denna gången kändes det lite extra. Dels för att man förtjänade ett bättre resultat och dels att det gått så knackigt i år. 2-0 blev det till Falkenberg. Det bästa och intressantaste med matchen var hur utgången av det mer offensiva uppställningen blev.
- Domaren var kanske inte till hjälp denna söndagskväll. Efter att ha sett en del av sekvenserna i efterhand blev det bara vatten på kvarnen. Väldigt tveksam utvisning på Rille. Det var inget ruff i samband med det bortdömda målet. Genalvo borde fått straff med sig. Jaja, denna matchens domarinsats kan läggas till samma kategori som Skärhamn -03 och Brommapojkarna -08.
- Det som delvis har förstört LSK:s säsong är alla skador/skavanker/avstängningar som laget haft under året. Man har sällan ställt upp med likadant lag i två matcher i följd. Visst är det en sak som förstört säsongen. Men det går inte att titta bakåt. Det gäller att titta framåt. Det är över 30 poäng kvar att spela om och en majoritet av dessa poäng SKA vi ta!
- Det är inte bara framåt det gått dåligt. Även där bak har enkla mål släppts in. Marcus Jarlegrens aktion i samband med Falkenbergs ledningsmål håller inte. Det går inte att släppa in så enkla mål om man ska vinna.
- Positivt var att både Josemar och Genalvo var tillbaka på planen. Hur hela är de egentligen? Dessutom var det skönt att Gav fick hoppa in och känna på det igen. Det kan bli betydelsefullt om man får tillbaka dessa tre pjäser.
Grej of the game:
Glans och Legenden provade åter det nygamla 4-4-2-systemet plus hade till och med tre anfallare på plan samtidigt. Det borde inneburit utdelning också, för man var ruskigt nära. Det blev en helt annan tyngd framåt med fler spelare framför mål. Snart innebär det också fler mål framåt. Men egentligen, ska det vara så svårt att få in bollen?
/Speezie
Kommentarer
Trackback
