LSK förlorade utan brassarna
En fotbollsfest väntade! Det var i alla fall vad vi väntade på. Men så här i efterhand får man säga att det var en besvikelse. Det började dock bra och LSK skapade en del i början. Sedan slog blixten ner när Åtvidaberg tog ledningen. Därefter åkte luften ur LSK och bortalaget kontrollerade händelserna. LSK höll ändå jämna mått och därför var 0-2-målet i sista minuten av första halvlek av väldigt psykologisk karaktär. LSK hämtade sig ändå i andra, även om det inte var något bländande anfallsspel. Även ett viktigt reduceringsmål kom, men någon riktigt bra kvitteringschans uteblev. Det blev tydligt att Åtvidaberg är ett starkt topplag, som även om de inte gör en fruktansvärt bra match vinner.
- Nu har LSK gjort tre mindre bra matcher i rad. Innan matchen mot Åtvidaberg hade man ändå tagit fyra poäng på de två, men mot bättre motstånd visade det sig svårare. Det fanns inte samma trygghet som när Josemar och Genalvo är med. Deras bortfall blev tydligt i matchen mot Åtvidaberg.
- Ljungskile är ingen riktig kandidat till en topp-tre placering i år. Det visar poängskörden mot de tre lag som ligger överst i Superettan - Ängelholm, Åtvidaberg och Sundsvall. Av 18 möjliga poäng har LSK bara tagit 5 poäng, vilket inte räcker för ett avancemang.
- 814 personer hade letat sig upp i skogarna kring Skarsjön. Märkligt kan tyckas, men det fanns många anledningar till att inte gå på fotboll en lördag som denna (även om Uddevallas befolkning är erkänt kräsna). Tre anledningar till att det var så få på matchen: matchen sändes på TV, den sena avsparkstiden på en lördag är inget som lockar för fotboll och självklart "Bondens dag".
- Hörnvarianten som ledde fram till reduceringsmålet, 1-2, var riktigt snyggt. Rikard Nilssons pass till Runnemo som slog till distinkt och framför mål stör Tompa likt en fotbollspelande Tomas Holmström.
- Hörnvarianten som ledde fram till reduceringsmålet, 1-2, var riktigt snyggt. Rikard Nilssons pass till Runnemo som slog till distinkt och framför mål stör Tompa likt en fotbollspelande Tomas Holmström.
Grej of the match:
Det var ingen i LSK som direkt utmärkte sig. Men den sekvens som fortfarande är kvar på näthinnan är Mellis underbara tvåfotare som vände ut och in på Åtvidabergs försvar. Det efterföljande skottet blockerades av både armar och händer och borde givetvis dömts som straffspark. Med ett mål där hade det antagligen blivit en annan utgång på matchen. Men det är något vi aldrig får veta...
/Kaj Kavaj
Kommentarer
Postat av: Anonym
Ett lag som ligger i topp får alltid med sig straffar men LSK var ju inte topplaget i denna match.
Trackback
